Olga Berg - en modern yrkeskvinna
Olga Berg startade eget redan 1923 i en nykläckt bransch och drev under många år en av de populäraste frisersalongerna i Luleå. Hon gifte sig aldrig och gav många unga kvinnor möjlighet till yrkesutbildning.
Olga föddes 1899 i Bergslagen och kom tidigt till Norrbotten. Först arbetade hon i Boden innan hon 1923, 24 år gammal, startade en damfrisering på Kyrkogatan 6 i Luleå. Damfriseringar började dyka upp i Sverige i början av 1920-talet så Olga var tidigt ute.
Rummet hon hyrde var omöblerat. En spegel, en stol, en tångvärmare och en elektrisk handfläkt var allt hon hade till att börja med. Vatten till hårtvätt fick hämtas från en brunn på gården och värmas. Kunderna var bättre bemedlade damer som fick håret tvättat och ondulerat, kanske inför någon fest eller högtidligare tillfälle.
1927 flyttade Olga sin salong hit till Storgatan 12, i hörnet mot Rådstugatan. Foto Yngve Gerdin 1957.
Första kvinnan i 100-årig företagarförening
Olga blir banbrytande i mars 1942 då hon som första kvinna blir medlem i Fabriks- och hantverksföreningen i Luleå, en förening för stadens egna hantverks- och fabriksföretagare, nästan hundra år efter att den bildats 1846.
I augusti samma år får hon också som första damfrisörska i Norrbotten mästarbrev och utnämns till frisörmästare av kungen.
Efter mer än 25 år på Storgatan, 1951, renoverar Olga salongen. Hon utökar ytan och har nu totalt tio arbetsstationer. Foto: Yngve Gerdin
Här ser vi tvätt- och sköljstationen i hörnet. Fyra biträden hjälper Olga i salongen och hon lär upp ett stort antal elever under årens lopp. Foto Yngve Gerdin 1951.
I Luleå finns i början på 1950-talet 26 damfriseringar och tidningarnas annonser lockar med "Nestles Rosenpermanent" och "Helen Curtis världsberömda preparater".
Foto Yngve Gerdin 1951.
Några år efter den stora renoveringen, måste damfriseringen flytta från Storgatan 12. Huset ska rivas och ge plats för det nya stadshuset som vuxit ur sina lokaler i stadshotellet. Foto: Helmer Widlund 1956
Olga erbjuds tillsammans med en bank, lokaler i en egen lägre byggnad, stadshusets förvaltningsbyggnad, till vänster om det nya stadshuset i kvarteret Gökungen. Därefter kallas huset för bankhuset i folkmun. Här har senare t ex Dagens Nyheters redaktion och turistbyrån haft lokaler. Foto: Bertil Sunderberg 1970-tal.
Olga satsar på nystart
Olga såg förmodlingen möjligheterna, för 1957 flyttade hon "sina salonger" till bankhusets övervåning. Där utökar hon sina lokaler och utrustar ännu en ny och modern salong. Nu har hon 12 hytter och extra torkplatser där kunden själv kan ställa in torktid för att få håret torkat "på tid". Här finns också en "make-up-bar" där kunderna kan sminka sig efter att de fått håret lagt eller permanentat men också utrymmen för fotvård och annan skönhetsvård.
Frisörskor på hotell Standard i mars 1960. Foto: Okänd
Brann för att lära upp nya frisörskor
På 1960-talet, då Olga är i 60-årsåldern, är hon mycket engagerad som ordförande i Svenska frisörföreningens norrbottensavdelning och arrangerar många tillfällen till vidareutbildning för dess medlemmar.
Olga startade tidigt eget i ny bransch, höll sig ájour med det senaste både i form av lokaler, utrustning och färdigheter. Hon brann för att lära upp nya elever till frisörskor, verkade för vidareutbildning och ökat förtroendet för yrket under lång tid - hon var med andra ord en modern yrkeskvinna redan 1923.
Olga gifte sig aldrig och avled i Luleå 1970, 71 år gammal.
Lite hårvårdshistoria
- Friseringar började dyka upp i Sverige på 1920-talet. Ondulering, vågor i håret gjordes med ett järn uppvärmt av spritångor.
- Frisöryrket revolutionerades 1927 av varmpermanenten. Kemikalier tillsattes och locktängerna började nu drivas el och skulle sitta kvar i 5-6 timmar. Det var varmt och ansträngade.
- Krigsåren innebar ransoneringar på produkter, vatten och elektricitet. Herr- och damfriseringarna hade dock hade extra tilldelning av vatten. Det hände att man fick smälta och koka tvål till rätt konsistens för att kunna använda det som shampoo.
- År 1945 kom den revolutionerande kallpermanenten - nu satt lockarna kvar på riktigt - men det var dyrt. En kvinnas månadslön kunde vara 25 kronor. En permanent med elapparat kostade 15 kronor. En klippning kostar 2 kr och shamponering 2 kr och färgning 9 kr enligt Svenska frisörföreningen.
Källor
Tidningsartiklar i Norrbottens-Kuriren, 1940-60-tal
Håret som yrke, Bertil Sundman
Svenska frisörföreningens prislista
Lite hårvårdshistoria från Skara 1923
1952 års Rikstelefonkatalog, Luleå-delen
Se fler gamla bilder i historiska bildarkivet
Länk till annan webbplats.
Sidan uppdaterades den 19 augusti 2022