Luftmätningar

Luleå kommun mäter halten av kväveoxid och partiklar PM10 i gatunivå på Sandviksgatan.

Olika förhållanden, till exempel problem med mätapparaturen eller andra oförutsedda händelser, kan göra att mätresultaten blir felaktiga. Det innebär att alla resultaten från direktmätningarna är preliminära.

Direktvisning av kvävedioxidhalt på Sandviksgatan (graf) Vi har för tillfället problem med länken, men arbete pågår för att få den att fungera igen

Direktvisning av partikelhalter på Sandviksgatan Länk till annan webbplats.

Miljökvalitetsnorm för kvävedioxid (NO2)

• 40 µg/m³ luft som årsmedelvärde, får inte överskridas.
• 60 µg/m³ som dygnsmedelvärde, får överskridas högst sju dygn per år.
• 90 µg/m³ som timmedelvärde, får överskridas högst 175 timmar per år.

Miljökvalitetsnorm för partiklar (PM10)

• 40 ug/m3 som årsmedelvärde, får inte överskridas.
• 50 ug/m3 som dygnsmedelvärde, får överskridas högst 35 dygn per år.

Så går mätningen till

NO2
Mättekniken i kväveoxidmonitorn (Thermo Scientific model 42i) bygger på att den snabba reaktionen mellan kväveoxid (NO) och ozon nyttjas. Då detta sker bildas en emmision av kemiluminescent ljus som översätts av en fotomultiplikator till en voltsignal. Ljusmängden som avsätts är proportionell mot kväveoxidhalten vilken därför kan mätas mycket noggrant. Därefter beräknas kvävedioxidhalten fram i en konverter.

PM10
Principen som bestämmer massan av en gas är baserad på en fysiklag där betastrålar dämpas när de passerar ett tunt materiallager.

Läs mer om hur det fungerar här: Beta-Mass-teknik (opsis.se) Länk till annan webbplats.

Faktauppgifter

Beskrivning, Luleå kommun, NOx-analysator Pdf, 30.5 kB, öppnas i nytt fönster. (pdf, 30.5 kB)
Beskrivning, Opsis, UV-doastekniken Länk till annan webbplats.
Beskrivning, Opsis, Partikelmätare PM2,5 och PM10 (opsis.se)

Vad är kväveoxider (NOx)?

Kväveoxider kan delas in i kvävemonoxid (NO) och kvävedioxid (NO2). Kvävemonoxid är en färglös, luktfri gas. Kvävedioxid är guldbrun och har en irriterande lukt. Det är framför allt kvävedioxid som är hälsofarlig. Hälsoproblem kan uppstå vid halter under gällande gränsvärden. En grov uppskattning tyder på att 200 000 till 300 000 människor i Sverige, både boende och på arbetsplatser, utsätts för kvävedioxider som överstiger gällande gränsvärden.

Jämte svaveldioxid är kväveoxidutsläppen den största orsaken till försurningen. Vid nästan all form av förbränning bildas kvävemonoxid, dels ur luftens syre och kväve och dels från kväveinnehållet i bränslet. I luften reagerar kvävemonoxid med mer syre och bildar kvävedioxid.

Den största delen av kväveoxiderna i luften kommer från trafiken, men även värmepannor och vissa industrier bidrar. En stor del av det kväve som faller ner över oss kommer ifrån utlandet. Våra kväveutsläpp påverkar i sin tur andra länder. Efter att vi fick katalysatorer i våra personbilar har kvävedioxidhalterna minskat i de flesta tätorter.

Effekter av kvävedioxid

Kvävedioxid har liksom svaveldioxid sin huvudsakliga verkan på andningsorganen. Vid låga halter ökar luftvägsreaktiviteten, vilket kan förstärka symptomen framför allt hos astmatiker vid exempelvis samtidig inandning av kall luft, pollen eller vid ansträngning. Astmatiker och barn är särskilt känsliga och kan påverkas akut vid halter på 200-500 µg/m³.

Genom att kvävedioxid kan spridas via blodet påverkas även andra organ i kroppen. Kvävedioxid minskar även motståndskraften mot t ex infektionssjukdomar. Kväveoxider anses även medverka till att cancerframkallande nitrosaminer bildas.

Vad är partiklar (PM10)

I varje kubikcentimeter av stadsluft finns tusentals små partiklar. Partiklarna kommer från flera källor, både antropogena och naturliga. Två vanliga mått på partiklar som finns i stadsluft är PM2,5 och PM10. Förenklat ger dessa mått massan av partiklar i luften som är mindre än 2,5 respektive 10 mikrometer (µm) i diameter. När dessa partiklar andas in kan de nå ner i andningsorganen och orsaka negativa hälsoeffekter både på kort och lång sikt. Av alla luftföroreningar i stadsluften är partiklarna den grupp som har starkast koppling till negativa hälsoeffekter. Partiklarna kan genom inandning transporteras in i kroppen och påverka såväl andningsorganen som andra organ. Vilka hälsoeffekter partiklarna har påverkas av deras kemiska och fysikaliska egenskaper.

Större partiklarna (PM10) bildas framförallt via slitage, exempelvis från nedbrytning av vägbanan på grund av dubbdäck. Dessa partiklar utgör även den största massan av partiklar i luften. Källan påverkar inte bara partiklarnas storlek utan även deras sammansättning. Till exempel kan slitagepartiklarna från vägbanan bestå till en stor del av olika mineraler medan förbränningspartiklarna från vedeldning består främst av kolföreningar.

Effekter av partiklar
Korttidsexponering för relativt höga halter av partiklar kan orsaka andningsbesvär och andra luftvägssymtom, men även hjärt- och lungsjukdomar samt förtida dödsfall. Däremot kan långtidsexponering för redan låga halter av partiklar orsakar bl.a. hjärt- och kärlsjukdomar och lungcancer. Partiklar har särskilt stora negativa effekter på barns hälsa. De orsakar till exempel astma och försämrad lungutveckling hos barn. Enligt WHO finns det ingen tröskel för partikelhalten, under vilken negativa hälsoeffekter inte förekommer. Därför är det fördelaktigt för människors hälsa att sträva efter så låga partikelhalter i luft som möjligt.