Kyrkstugor i Gammelstads kyrkstad med kyrkan i bakgrunden

Samordning av världsarvet Gammelstads kyrkstad

Luleå kommun äger inte vårt unika världsarv, men ansvarar för samordningen av ägare, förvaltare och intressenter. Tillsammans jobbar alla berörda parter aktivt med att säkerställa världsarvets förvaltning och utveckling.

Luleå kommun har en världsarvssamordare som sammankallar världsarvets förvaltningsråd, Kyrkstadsrådet, och leder dess parter i arbetet med förvaltningsplan, uppföljning och avrapportering till UNESCO.

I samordningsuppdraget ingår också att arbeta med erfarenhetsutbyte och omvärldsbevakning via föreningen Världsarv i Sverige och det Nordiska världsarvsnätverket.

Har du frågor som rör aktuella projekt, förvaltningsplan, förvaltningsråd kontakta:

Erica Duvensjö
Världsarvssamordnare
0920 -45 51 11
070 - 331 51 11
erica.duvensjo@lulea.se

Nu finns även en ny nationell världsarvsstrategi för alla världsarv i Sverige.

Här kan du läsa mer om den nationella strategin för världsarv. Länk till annan webbplats.

Unesco uppmanar världsarvens parter att samverka kring förvaltningen. För Gammelstads kyrkstad sker detta genom Förvaltningsrådet s.k. Kyrkstadsrådet. Där samlas de parter som ansvarar för mark och byggnader inom området samt de som genom myndighetsutövning och verksamhet har betydelse för världsarvet. Världsarvets ägare och förvaltare ansvarar för drift och underhåll var för sig, men utifrån den gemensamma plattformen Kyrkstadsrådet och förvaltningsplanen.

Ägare av vägar, mark eller byggnader består av Luleå kommun, Nederluleå församling, Nederluleå kyrkstugeägarförening (representerar omkring 600 stugägare), Nederluleå hembygdsförening, Kyrkbyns intresseförening (representerar Kyrkbyborna) och Trafikverket.

Intressenterna i Kyrkstadsrådet är Länsstyrelsen och Luleå Business Region.

Kultur-och fritidschefen i Luleå kommun är Kyrkstadsrådets ordförande.

Kyrkstadsrådets uppdrag

Kyrkstadsrådet ska arbeta för att bevara världsarvets kulturhistoriska värden och för att utveckla besöksmålet på ett hållbart sätt.

  • Rådet ansvarar för att en förvaltningsplan tas fram, följer upp den löpande och avrapporterar på begäran till Unesco via den periodiska rapporteringen.
  • Rådet ska verka för att världsarvets förvaltare tydliggör världsarvsuppdraget i respektive organisations uppdragsbeskrivningar och verksamhetsplaner.
  • Rådet ska vara en diskussionsgrupp av vikt för respektive förvaltares remisshantering i strategiska och långsiktiga frågor som berör världsarvsområdet. Varje aktör äger dock sina respektive beslut.
  • Rådet ska vid behov uppmärksamma hot mot världsarvet och driva gemensamma strategiska frågor kring bevarande och utveckling.

Till stöd för Kyrkstadsrådets arbete finns världsarvssamordnaren som har i uppdrag att samordna världsarvets ägare och intressenter.

Att förvalta ett världsarv förpliktigar. Underhåll och utveckling måste ske på ett genomtänkt sätt som tillvaratar platsens Outstanding Universal Values (OUV). Därför har världsarvets ägare och intressenter, enligt UNESCO:s Operational Guidelines, uppdraget att ta fram en gemensam förvaltningsplan.

Syfte med förvaltningsplanen

Förvaltningsplanen fungerar som en gemensam plattform för alla ägare, myndigheter och övriga aktörer som på olika sätt verkar i Gammelstads kyrkstad. Planen beskriver övergripande världsarvsområdets universella värden (OUV) och målsättningarna för hur de ska bevaras, utvecklas och förmedlas. Prioriterade utvecklingsområden är identifierade och de olika ansvarsområdena klargjorda.

Förutsättningar, underlag och avgränsning

  • Förvaltningsplanen motsvarar Planer & Riktlinjer i dokumentstrukturen för Luleå kommuns översiktsplan [Program för Vision Luleå 2050].
  • Förvaltningsplanen förhåller sig också till den Regionala turismstrategin för destination Swedish Lapland 2014-2020.
  • Planens geografiska avgränsning utgörs av världsarvsområdet samt världsarvets buffertzon.

Uppdragsgivare och process

Förvaltningsplanen har tagits fram på uppdrag av världsarvets förvaltningsråd Kyrkstadsrådet vars parter äger förvaltningsplanen. Processen följde en särskild dialogmetod med "samrådsmöten" och remissförfarande i syfte att säkerställa en bred förankring.

Förvaltningsplanen beslutades av Kyrkstadsrådet den 22 maj 2015. Nu ansvarar respektive part för att i sina verksamheter arbeta mot att målen i förvaltningsplanen uppfylls. Detta kommer löpande att följas upp av Kyrkstadsrådet under planperioden.

Kyrkan och kulturlager under mark skyddas av kulturmiljölagen

Visste du att Gammelstads kyrkstad inte bara är ett världsarv utan också en fornlämning? Om du planerar markarbeten utomhus eller inomhus i Gammelstad - kom ihåg att först söka tillstånd hos Länsstyrelsen, detta för att kunna säkra viktiga pusselbitar i Luleås äldsta historia. I filmen ser du bilder från en arkeologisk undersökning som Norrbottens museum genomförde inför ett planerat vägarbete.

På länsstyrelsens webb finns information om hur du söker tillstånd Länk till annan webbplats.

Miljöbalken

Riksintresset för kulturmiljövården innefattar den medeltida kyrkan, kyrkstadsbebyggelsen, borgarkvarteren, medeltida kulturlager, gatunätets tydliga medeltida drag, sockenmagasin samt andra kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Riksintresse är inte i sig ett skydd men ett viktigt underlag i samhällsplaneringsprocessen.

Så skyddar du världsarvet från brand

En större brand i kyrkstaden kan bli mycket svår att bemästra med anledning av tät trähusbebyggelse och snabb brandspridning. Som en förebyggande åtgärd råder därför förbud mot både eldning och smällare utomhus inom hela världsarvsområdet.
Räddningstjänsten rekommenderar att även du som bor i den del av Kyrkbyn som ligger utanför världsarvsområdet följer bestämmelserna.

Här kan du läsa vad eldnings- och fyrverkeriförbudet innebär.

Sotning varje år

En stor del av alla bränder i bostäder och stugor är kopplade till eldstäder och skorstenar. Vid sotning tas brandfarliga beläggningar bort för att minska risken för brand.
Det är kommunen som fastställer sotningsintervaller. För världsarvsområdet gäller att eldstäder ska sotas en gång per år. Det gäller även eldstäder som används sporadiskt. Pannor ska sotas från en gång per år, och beroende på användning och bränsle, upp till fyra gånger per år.

Som ägare till en kyrkstuga är det viktigt att ha kontroll på att eldstaden är i särskilt gott skick, att rökkanalen är tät och att det finns en luftspalt mellan murstocken och omgivande träkonstruktion.

Brandskyddskontroller

Syftet med brandskyddskontrollen är att i ett tidigt skede upptäcka fel och brister i anläggningen som kan innebära risker för brand. Vid en brandskyddskontroll tittar man på anläggningen i sin helhet. Man är särskild uppmärksam på bland annat sotbildning, avstånd till brännbara material och skador orsakade av till exempel slitage. Kontrollen omfattar även taket med tillträdes- och skyddsanordningar.

Det är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, som fastställer intervaller för brandskyddskontroller. Beroende på vilken panna eller eldstad du har och hur den används varierar intervallet och ligger just nu på två, fyra eller åtta år.

Brandskyddsutrustning i kyrkstugan

Om du äger en kyrkstuga är det viktigt att du skyddar den mot brand. Räddningstjänsten rekommenderar därför att du utrustar din stuga med: brandvarnare - gör det till en rutin att brandvarnarna kontrolleras och får nytt batteri varje år vid lucköppning. Ta ur batteriet när stugan lämnas för vinterkallställning så att brandvarnaren inte börjar fellarma under vintern.
Brandsläckare - välj helst en pulversläckare på minst 6 kg (klass 143A 233BC). En pulversläckare tål att lämnas i minusgrader när stugan kallställs, men släckarens tryck bör kontrolleras årligen och då också vändas så att pulvret inte klumpar ihop sig. Brandfilt kan användas till att släcka ett nedramlat ljus, brand på spisen eller brand i kläder.

Klicka på bilden för att förstora den

Klicka på bilden för att förstora den

Vid en första anblick kan det se ut som om alla kyrkstugor i Gammelstad är lika. De tycks alla bestå av kammare, farstu, röd brädfodring, några fönster med vita luckor och en vitmålad ytterdörr. Den som ägnar en stund åt att studera de drygt 400 stugorna upptäcker snart en fascinerande variationsrikedom inom byggnadstraditionens snäva ramar.

Studera noga detaljutförandet inför allt underhåll av kyrkstugan. Oftast sker misstagen av ren obetänksamhet och hade lätt kunnat undvikas.
Som ägare till en kyrkstuga har du ett stort ansvar för en liten del av en unik kulturmiljö.

Detaljplan PL 166 skyddar alla kyrkstugor och stall samt ett hundratal andra byggnader i området genom rivnings- och förvanskningsförbud. För alla byggnader inom världsarvsområdet gäller också utökad lovplikt där alla underhållsåtgärder, från ommålning av fasad och fönster till tak- och fasadbyte, kräver bygglov. Bygglovet är kostnadsfritt för alla kyrkstugeägare. Det är också viktigt att antikvarisk expertis kontaktas för konsultation i samband med planerad åtgärd.

För hela området finns också bestämmelser som reglerar gatubeläggningar, mark och trädfällning.

Ska du göra underhållsarbeten eller ändringar på ditt hus? Kontakta stadsbyggnadsförvaltningen, Luleå kommun Länk till annan webbplats.

Vårda din gamla kyrkstuga som den antikvitet den faktiskt är, läs mer under rubrikerna nedan.

Köpa en kyrkstuga

1818 års kungliga brev reglerar kyrkstugeförvärv och att dessa ska prövas av Länsstyrelsen.

Markupplåtelseavtalet är ett avtal mellan Nederluleå församling (markägaren) och kyrkstugeägaren. Undertecknat markupplåtelseavtal krävs för att kunna förvärva kyrkstuga. Markupplåtelseavtalet reglerar hur kyrkstugan ska underhållas, vårdas och nyttjas samt att marken runt stugan inte får tas i anspråk för planteringar, utemöbler etc.

Har du frågor kring köp, sälj och ägarskap av kyrkstuga? Kontakta Nederluleå församling. Länk till annan webbplats.

Rivningsförbud & nybyggnation

Ur kulturmiljöns synpunkt är det önskvärt att den som vill ha kyrkstuga försöker köpa någon av de stugor som står utan underhåll och ägnar sina resurser åt att restaurera den. Länsstyrelsen avser att behandla frågor om nybyggnation, som innebär ingrepp i fornlämningen, mycket restriktivt.

Befintlig kyrkstuga får inte rivas.

Prövning av nybyggnation inom kyrkstugeområden ska ske av Länsstyrelsen, som avser att behandla ansökningar mycket restriktivt. Arkeologisk dokumentation ska i dessa undantagsfall bekostas av den enskilde.

Ombyggnad & bygglov

Kyrkstugorna som kulturhistoriskt dokument omfattar givetvis även interiören. Ingrepp i timmerväggar får inte ske. "Spanska valv" mellan kamrarna hör till de modenycker som är helt främmande här.

En ur brandsäkerhetssynpunkt helt förkastlig nyhet, är de fönster som många stugägare öppnat i samband med att man byggt om den gamla vedskrubben till pentry, ett ingrepp som också förvanskar det kulturhistoriska värdet.

Ingrepp i timrade väggar eller i ytterväggar får inte göras.

Bygglov krävs för underhåll och målning av bebyggelsen. Antikvarisk expertis ska höras.

Den utökade bygglovplikten ska vara kostnadsfri för sökanden.

Marklov krävs för trädfällning.

Fönster & fönsterluckor

Kyrkstäderna har landets största samlade dokumentationsmaterial för fönsterbyggandets utveckling. Det är därför viktigt att underhålla de gamla fönstren så att de stoppar så länge som möjligt. Byte av både karm och båge bör bara tillåtas i undantagsfall.

Fönsterbågar får bara bytas ut när de har skador som inte kan repareras och då mot nya med samma utseende som de gamla. Det räcker inte med att sätta lösa spröjsar på moderna bågar. Man ska sträva efter att sätta in bågar som är exakt lika de äldre i både hyvling och dimensioner. Undantaget är när man vill byta ett sentida fönster mot ett med äldre dokumenterat utseende.

Fönsterbyten ska ha antikvariskt godkännande. Karm och båge ska vara målade med vit linoljefärg.

Kyrkstugorna är försedda med stängbara luckor. Det är viktigt att vårda befintliga fönsterluckor och reparera så långt det är möjligt. Om luckorna måste bytas helt ska de nya ha gamla förebilder.

Överstycken finns i många olika former, alla enkla. Det är viktigt att bibehålla eller återskapa gammalt dokumenterat utförande.

Fönsterluckor ska vara stängningsbara. Vid byte ska antikvariskt godkännande inhämtas.

Fönsteröverstycken ska ha gammalt dokumenterat utförande.

Luckor, överstycken och foder ska vara målade med vit Iinoljefärg.

Dörrar & entréer

Kyrkstäderna har landets största samlade dokumentationsmaterial för dörrars utveckling under 1700- och 1800-talen. Det är därför viktigt att underhålla de gamla dörrarna så att de stoppar så länge som möjligt. Byte av både dörr och karm bör bara tillåtas i undantagsfall.

Dörrar får bara bytas när de har skador som inte kan repareras och då mot nya med samma utseende som de gamla. Undantaget är när man vill höja dörrstandarden genom att byta en slät sentida dörr mot en av äldre typ.

Tänk också på att detaljer som gångjärn, handtag och nyckelplåtar är viktiga för helheten! Skinande mässing hör inte hemma här.

Dörrbyten ska ha antikvariskt godkännande. Dörrar och dörrfoder ska vara målade med vit linoljefärg.

Entrétrappa av natursten kan utgöras av ett enda stort hugget stenblock eller av flera hopfogade stenar. Ofta är bron också hopspikad av plank. Utförandet har alltid mycket enkel form.
Broräcken skall normalt inte förekomma, men ibland krävs en handledare, som då skall ha enklast möjliga utförande.

Bro av natursten ska bevaras. Utformning av ny entrétrappa ska ha antikvariskt godkännande.

Fasader & tak

Den normala brädfodringen på kyrkstugornas fasad är stående ribbad panel, locklistpanel. Bottenbrädornas bredder varierar mellan 12,5 och 20 cm, gärna i dimensionsväxling på samma vägg (gärna även med fallande bredd på varje bräda) och med täckribbor, läkt i bredder mellan 4 och 5 cm.

Moderna lockpaneler med breda lockbrädor får inte ersätta kyrkstugornas traditionella locklistpanel i något fall.

Det finns även stugor och stallar som har bibehållit timmerfasaderna.

Timrade fasader ska bibehållas. Brädfodrade fasader ska ha stående ribbad träpanel, locklistpanel.

Kyrkstugor får endast målas med Äkta Falu Rödfärg, utan alkyd- och akrylatinblandning. Knutbrädor får målas med vit linoljefärg.

Stallar får som alternativ behandlas med dalbränd tjära.

Yttertaken på kyrkstugorna är täckta med olika material, från nävertak med stockar till plastbelagd plåt. Flerkammarstugorna byter ofta takmaterial över skiljeväggen mellan olika ägare.

För kyrkstadens karaktär är det viktigt att bevara växlingen mellan olika taktyper. Materialbyte kan således tillåtas, men kräver godkännande.

Byte av takmaterial ska ha antikvariskt godkännande.

Skorstenar & grunder

Även om behovet av skorstenar försvinner alltmer är det av stort värde att de bevaras i största möjliga utsträckning.

Skorstenar ska muras av rödtegel och förses med låg stos mot taket och putsad eller gjuten avfasad täckplatta på krönet.

Torpargrunder av natursten är det normala i kyrkstaden och bör så förbli.

Torpargrunder av natursten ska bevaras.

Mark & övrigt

lnför alla markarbeten ska samråd angående arkeologisk undersökning ske med Länsstyrelsen.

I en kulturmiljö som den i Gammelstad är inte bara byggnadsvården av vikt. Även den yttre miljön har stor betydelse for helheten. Trädgårdsmiljöer hör inte hemma bland kyrkstugorna. Asfalt och stenläggningar är lika främmande.

Kyrkstadskvarteren hade sannolikt ingen belysning alls när övriga Gammelstad fick sin första gatubelysning på 1870-talet. Att införa kopior av dessa första fotogenarmaturer bland stugorna vore historieförfalskning. Befintlig belysning bryter dock alltför hårt mot helhetskaraktären och bör bytas ut. Att hitta en armatur som fyller sin uppgift utan "att synas" kräver stor omsorg och kunskap.

Planteringar och andra fasta anordningar får inte anordnas kring kyrkstugorna.

Staket får inte förekomma.

Markbeläggningar ska utgöras av gräs och grus. Parkeringsytor får inte anordnas.

Belysningsarmaturer ska anpassas till den kulturhistoriska miljön. Vid byte ska antikvariskt godkännande inhämtas.

Skärmtak, markiser, antenner och liknande yttre detaljer får inte förekomma.

Övrig bebyggelse i kyrkstaden

Inom områdena för kyrkstugebebyggelse finns av gammal tradition en del kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, som inte är kyrkstugebebyggelse. Dessa byggnader bör bevaras på sin plats.

I kyrkbyn har människor bott och verkat i snart tusen år. Marken innehåller rester av våra förfäders byggnader, gator, sophögar och annat som på olika sätt kan berätta om deras dagliga liv för dagens människor. Därför är det så viktigt att alltid ta kontakt med Länsstyrelsen innan du gör något ingrepp i marken så att du inte skadar dessa känsliga kulturlager.

För att säkerställa den kulturhistoriskt känsliga bebyggelsemiljön har bygglovplikten utökats, så att den även gäller för målning och utvändiga underhållsåtgärder. Ta kontakt med byggnadsnämnden när du planerar åtgärder på ditt hus!

Visst kan man tycka att det är alldeles för mycket regler for bebyggelsen, men det handlar trots allt om en unik plats och en miljö att vara alldeles extra varsam om och där de charmerande variationerna är många.

Gammelstads kulturmiljö

När Gammelstads första bebyggelsen tillkom, sannolikt på 1000 - 1200-talet, låg landet 9 - 10 meter lägre än idag. De första husen i Gammelstad bör ha varit små sjöbodar och fiskestugor på en liten ö i en vidsträckt skärgård.

1400-talskyrkan på sin kulle var ett för den tiden gigantiskt byggnadsverk och ett mäktigt landmärke i ett öppet landskap med fri sikt över fjärdar och slåtterängar.

Prästbostället lade beslag på all den slåtter- och odlingsmark som landhöjningen skapade och annan permanent bosättning kan vi inte räkna med förrän under 1500-talet. Den äldsta bebyggelsen av bodar och stugor placerades efter praktiska behov. Sjöbodarna samlades kring båtplatserna medan marknadsbodar och sovstugor grupperades vid marknadsplatsen. Marknadsbebyggelsen blandades sedan upp med kyrkstugor efter kyrkans tillkomst. De placerades längs infarterna och sedan fylldes även marken mellan huvudvägarna. Så fick Gammelstad sin medeltida stadsstruktur med radiellt utgående gator, som förbinds av slingrande gaturingar längs kullens sidor.

Medeltidsmönstret bröts när den gamla marknadsplatsen fick stadsprivilegier 1621. Då beordrades bönderna att flytta bort sina kyrkstugor från området öster om kyrkan för att ge plats för stadsborgarnas gårdar, enligt en av myndigheterna upprättad plan med raka gator och rektangulära kvarter. Hamnarna hade dock redan blivit svårseglade på grund av landhöjningen och intresset för att bosätta sig i den nya staden var svagt. Därför fylldes aldrig den påbjudna rutnätsplanen med borgargårdar utan många kyrkstugor finns ännu kvar där.

Kyrkstaden i Gammelstad är Sveriges största med över 400 kyrkstugor, som fortfarande nyttjas enligt gamla kyrkliga traditioner.
Kyrkbyn är den permanent bebodda eller profant nyttjade bebyggelsen. Det är en låg trästad med en blandning av rika gårdar med anor från 1600- talets borgarstad, mindre handelsgårdar, bondgårdar och fattigstugor sida vid sida. Gammelstad är ensam om att förena de två särpräglat nordiska stadstyperna.

Gammelstads kyrkby och kyrkstad är ett levande minnesmärke i världsklass. Ingen vill naturligtvis medvetet göra någonting som får negativ inverkan på en sådan värdefull miljö. Men, vad ska man tänka på att bevara och förstärka dess värden? Det skiljer naturligtvis mellan olika delar av kyrkbyn, men mycket är också gemensamt:

BYKÄRNAN med alla kyrkstugorna och de flesta av de kulturhistoriskt speciellt värdefulla byggnaderna har naturligtvis det största bevarandevärdet.

RANDZONEN utgör en mycket viktig inramning av bykärnan och innehåller också en del kulturhistoriskt värdefulla byggnader.

VILLAKVARTEREN är även de en betydelsefull del av kyrkbyn och är viktiga för helheten.

Byggnadernas placering

I den medeltida stadsmiljön och i 1600-talsstaden placerades huvudbyggnaderna oftast i gatuliv längs de smala gränderna. Bostadsentréerna var placerade mot gården. I bykärnan skall detta byggnadssätt bibehållas.
Karaktäristiskt för trästaden är också de många gårdsbyggnaderna. I Gammelstad har tyvärr många uthus rivits under 1900-talet. Nya uthus bör även kunna placeras i tomtgräns mot gata.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas garagebyggnadernas proportioner och placering. Dessa bör uppföras fristående och förläggas väl indragna på tomten, så att biluppställningen sker inne på tomten och inte ute vid gatan. Carport eller öppna garage är olämpliga här.

I kvarteren utanför bykärnan ligger husen indragna från gatan på relativt stora tomter. Här är bebyggelsen glesare, oftast finns endast en huvudbyggnad och ett uthus/garage på varje tomt. Nya uthusbyggnader och garage bör även här uppföras fristående från huvudbyggnaden och väl indragna på tomten.
På samma sätt som man bör respektera bykärnans bebyggelsemönster, skall kvarteren utanför behålla sin egenart.

Tomt & trädgård

I en känslig kulturmiljö som den i Gammelstad är även den yttre miljön av stor betydelse för helheten.
Bebyggelsen ligger ofta på tomter som sluttar. Förr hade man inte dagens möjligheter att med maskinkraft omforma terrängen utan husen ligger i princip i orörd naturmark. Här är det helt förkastligt att göra stora schaktningar och uppfyllnader. Marken skall lämnas så orörd som möjligt.

Gårdsplanerna på de gamla gårdarna var gräsbevuxna och var sparsamt planterade. Björkarna har en alldeles särskild betydelse här. Tyvärr blir de till slut för gamla och måste tas bort, men inga friska träd bör avverkas. Plantera gärna en ny björk eller en rönn istället för någon exotisk främling! Använd växter som har tradition i trakten!

Stora hårdgjorda ytor, asfaltbeläggningar och liknande kan vara förödande i denna miljö. Inom bykärnan har det förbjudits genom planbestämmelse, men även i övrigt bör man vara mycket sparsam med användandet av asfalt och kantsten.

Villaområdena har ofta altan/uteplatser intill husväggen, ofta försedda med skärmtak och vindskyddande plank. Detta är helt främmande och bör aldrig förekomma i bykärnan. Bättre är att skapa sin uteplats skuggigt under ett träd, soligt mot en uthusvägg eller fritt ute på gräsplanen som man traditionellt alltid gjort. Enkelt, billigt, trivsamt och bra!

Häckar, staket och plank, som kan behövas till skydd för vind och insyn, är inte lätta att inordna i traditionsbundna kulturmiljöer. På gamla fotografier från 1800-talets slut syns bara enstaka enkla spjälstaket i kyrkbyn. Använd inhägnader med stor försiktighet! Utforma dem där de behövs i samråd med antikvarisk expertis och kom ihåg att alla markarbeten kräver arkeologiskt godkännande.

Välj alla detaljer med omsorg om den unika miljön. Det enklaste är också ofta det vackraste. Undvik parabolantenner och andra iögonfallande nymodigheter. Välj hellre en enkel smideslampa på fasaden än en snirklig lyktstolpe på tomten.

Fasadmaterial

Träpanel är det absolut dominerande fasadmaterialet i Gammelstad. Vanligtvis är det en locklistpanel med bottenbrädor, som varierar i bredd mellan 12,5 och 20 cm, och med en täckribba, s.k. läkt, över skarven. Läkten kan vara 5 cm bred och slät eller 4 cm bred och med urspårade hörn.
1970-80-talens lockpaneler med breda lockbrädor är en företeelse som absolut inte ska ersätta den ribbade panelen någonstans. Denna paneltyp har alltid varit sällsynt i Övre Norrland.

Liggande fasspontad panel förekommer på några "mer betydande" byggnader i bykärnan. Dessa byggnader skall vårdas och bevara sin särprägel.

Ett fåtal 1900-talshus har puts-eller tegelfasader och dessa skall naturligtvis bibehålla sin byggnadsstil och sina tidstypiska detaljer. Endast om ett gammalt hus ursprungligen hade träpanel och senare klätts med t.ex. fasadpanel, bör man överväga att ta bort teglet.

Fönster

Fönster och dörrar berättar mycket om husets historia. Var aktsam om de gamla! Behandla gamla fönster som de antikviteter de faktiskt är!

Fönsterluckor hör bara hemma på kyrkstugorna.

Fönstrens placering och proportioner har mycket stor betydelse för husets utseende och karaktär. Spröjsningar, smygar, foder och överstycken samverkar till helheten.
Traditionellt har de gamla husen ett mycket begränsat antal fönsterformer och en mycket väl avvägd fönsterplacering. Fönstren är i regel tvåluftsfönster med stående format. Endast vindsfönster under takfot har liggande format.
Fönstren tillhör de byggnadsdelar som ofta byts ut när husen rustas. De nya standardfönster som kommer istället förfular nästan alltid byggnaden. Samtidigt går kulturhistoriska värden till spillo.

Behåll och restaurera de gamla fönstren så långt det är möjligt! Det finns utmärkta handböcker om hur de kan repareras och kompletteras för att fylla dagens krav. Om fönstren ändå måste bytas, så välj bågar som är lika de äldre i både hyvling och dimensioner. Lösa spröjsar på moderna bågar ger aldrig samma karaktär.
Ägna också detaljerna kring fönstren stor omsorg. Fönsterfoder och överstycken påverkar i hög grad fönstrens proportioner och stil.

Vid utvändig tilläggsisolering bör fönstren flyttas ut i fasadliv, så att fönstersmygarna inte blir som djupa hål i fasaden.

Spröjsade fönster är inte liktydigt med god anpassning till kyrkbyns kulturmiljö. En villa från 50-talet skall värna sin stil med sina speciella särdrag.

Varje byggnad skall spegla sin tid och har sin egen stil att vårda.

Dörrar

Fönster och dörrar berättar mycket om husets historia. Var aktsam om de gamla! Behandla gamla dörrar som de antikviteter de faktiskt är!
Dubbeldörr med överljus är den vanligaste ytterdörren på de gamla bostadshusen. Ofta är det spegeldörrar med traditionell dekor.

De enklare stugorna och gårdsbyggnaderna har vanligen enkla målade trädörrar.

Uthusen har enkla trädörrar, ofta med kryss-stagning.

Lika illa som det är att byta ut en gammal dubbeldörr med överljus, mot en asymmetrisk teakdörr med sidoljus på den traditionella "norrbottensgården", lika illa är det att göra motsatsen på 50-talsvillan.

Färger och färgsättning

Äkta Falu Rödfärg är den helt dominerande färgen på de flesta typer av byggnader. Alltför många imitationer som blänker, flagnar och har andra onödiga nackdelar förekommer tyvärr. Den riktiga faluröda slamfärgen har så många goda egenskaper att det borde vara det självklara valet i de flesta sammanhang. Den är billig, lätt att måla, åldras vackert, låter träet andas och har impregnerande verkan. Äkta Falu Rödfärg kan även fästa på gammal matt acrylat- latex och linoljefärg, speciellt om linoljehalten i slamfärgen ökas till 10-15%.

Knutfoder är ofta också faluröda men kan även målas vita. Använd gärna vit linoljefärg till foder, listverk och snickeridetaljer.

Dörrarna är oftast målade med vit linoljefärg, men gulockra, grönt, blått, grått, svart och falurött förekommer också.

Gårdshusens dörrar har ofta samma färger som dörrarna på huvudbyggnaden. Var sparsam med vita detaljer på uthusen!

Ljusa linoljefärger var förr en statussymbol och förekommer på några av de mer "betydelsefulla" äldre byggnaderna i bykärnan. Knutfoder, omfattningar och andra snickeridetaljer kan då vara mörka. De traditionella fasadfärgerna är milda och mjuka toner av grått, beige eller gult. I några olyckliga fall har den gula färgen blivit alltför skarp. Felaktig färgtyp förekommer tyvärr även här.

Samma färger och färgskalor är det riktiga även i randzonen kring bykärnan och i villakvarteren.

Något enstaka hus, som genom åren fått en för miljön främmande färg, kan med fördel få förvanskningen justerad vid nästa ommålning.

Övriga byggnadsdetaljer

Markerat våningsband är vanligt på de äldre bostadshusen med övervåning. Det har ofta ett sågat enkelt dekormönster, vanligen tandat eller bågformat. Fasaderna delas ofta vertikalt genom foder över innerväggarnas knutskallar.

Entréer, brokvistar, skärmtak och verandor är mycket individuella, men de har alla en utpräglat enkel utformning. Spjälverk i räcken på gamla hus har traditionellt enkla mönster. Svarvade stolpar förekommer aldrig i den gamla bebyggelsen i Gammelstad. En ny brokvist bör göras så enkel som möjligt.

1950-talets villor har ofta betongbro och smidda järnräcken. Entrépartier med mosaiker och glasbetongblock är vanliga. Det är byggnadsdetaljer som bör vårdas där.

Balkonger förekommer, men är inte särskilt vanliga i bykärnan. De som finns är mycket diskreta i form och färg.

Markiser är omöjliga på fasaderna längs by kärnans smala gränder (som tur är). I de fall de behövs bör de vara så diskreta som möjligt.

Det är de många små detaljerna som gör helheten!

Tak

Sadeltak är den helt dominerande takutformningen inom hela kyrkbyn. Ett fåtal tak har annan utformning.

Taklutningarna varierar vanligen mellan 22 och 34 grader. Något flackare taklutning förekommer på enstaka uthusbyggnader. Brantare tak finns på enstaka sentida villor.

Takfoten är oftast öppen. Takstolarna är synliga utanför fasadliv under en tunn takskiva med ordentligt taksprång. Undantag finns även här; de tre experimenthusen vid Sandåkersskolan t.ex.

Takmaterialen varierar mycket, men vanligast på de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna är grå pannplåt, korrugerad grå plåt, papp eller tegel. Falsad plåt är ett dyrt, traditionellt takmaterial som använts mera sparsamt i Gammelstad. Andra takmaterial förekommer på enstaka hus.

Tänk på att byte av takmaterial kräver bygglov.

Nya tak bör få ett takmaterial som är matt, grått -svart eller tegelfärgat. Papptak, gärna med trekantslist och täckremsa, passar oftast alldeles utmärkt i äldre bebyggelse. Det är viktigt att nya takmaterial är diskreta till både form och färg.

Skorstenarna är väsentliga för husens utseende. På långa hus fanns två symmetriskt placerade skorstenar, murade i rödtegel med en omsorgsfullt formad utkragning. Även om behovet av skorstenar försvinner i takt med andra uppvärmningsmetoder, så är de så viktiga för husens karaktär, att de bör behållas som attrapper. Ventilationsskorstenar kan mycket väl utformas i traditionell form även i plåt.

Friggebodar

Det är tillåtet att bygga en eller högst två s.k. friggebodar utan att söka bygglov. Vissa generella regler gäller dock även friggebodarna. Det innebär att de skall utformas och placeras med särskild hänsyn till omgivningens egenart, att tak skall utformas som sadeltak med taklutning mellan 22 och 34 grader och att takfoten inte får byggas in, att de skall ha träfasader, som målas med faluröd slamfärg, att markens höjd inte får ändras.

Den sammanlagda ytan av friggebodarna får inte vara större än 10 m2.
Höjden till taknock får inte överstiga 3 meter.
Grannens medgivande krävs om den ska byggas närmare än 4,5 meter från tomtgränsen.

Innan du gör ett markingrepp av något slag måste du kontakta Länsstyrelsen för råd och
anvisningar så att du inte av ovarsamhet skadar känsliga kulturlager.

Sidan uppdaterades den 19 januari 2023