Glassfabriken på Storgatan

Glass började tillverkas och säljas i Luleå redan på 1930-talet av köpmannen Nils G Häggström som också drev ett antal korvkiosker runt om i stan.

Häggström hade, enligt honom själv, kommit på idén när han funderade på varför man måste importera glass från Avesta till Luleå när man lika gärna kunde göra den själv.

Efter andra världskriget kom Häggström igång med glassproduktion igång i större skala. Han köpte in större maskiner från USA med bättre hygieniska egenskaper och flyttade in i gårdshuset på Storgatan 6.

5000 glasspinnar per skift

Den nya maskinen, en av de modernaste i Sverige, kunde frysa 20 liter glass på 15 minuter och skötas av en man. Omräknat i glasspinnar blev det omkring 5000 stycken per 8-timmars skift. Man tillverkade framförallt glasspinnar men också dessertglass. Glassen såldes runt om i hela Norrbotten och även utanför länet. Försäljningen var säsongsbetonad men tillverkning skedde året runt och sysselsatte ett tiotal personer under högsäsong.

Häggström sålde hösten 1950 sin fabrik till NLP, Norrbottens läns producentförening, som också hade sitt mejeri på Storgatan 52, vid kvarteret Loet. Producentföreningen utvecklade glasstillverkningen under märket Nordan Gräddglass och under åren krävdes allt mer utrymme. När Bergnäsbron byggts (1954) hittade man en tomt på Bergnäset dit glassfabriken kunde flytta. Det gjorde man 1956 och 1961 flyttade mejeriet efter.