Apoteket Lejonets personal i början av 1930-talet. Från vänster: Elisabeth ”Lisa” Holm, apotekare, Anna-Marie Johansson, blivande apotekare, Linnea Corp, tekniskt biträde, Signe Hansson, farmaceut och eleven Maud Lindblom. Taxen heter Johan. Foto: Okänd
Piller, pulver och blodiglar
Linnea Corp arbetade en stor del av sitt arbetsliv på Apoteket Lejonet Hon började som elev 1920 och fick veva pulver och hämta blodiglar ifrån källaren.
Bilden ovan är tagen i början av 1930-talet. Linnea Corp är damen med den svarta rocken. Linnea berättar i en intervju med stadsarkivet 1995, då 93 år, att hon föddes i Skurholmen 1902. Hon var ett av sex barn i familjen och började Östra folkskolan när hon var sju år. Först bodde de på Svartön och sedan byggde fadern ett hus på Åsgatan. Det var ett trevligt område tyckte hon. Fadern jobbade för Frejabolaget och var anställd vid kranen där. Han var intresserad av trädgårdsskötsel och hade vinbärsbuskar och lite av varje.
Började som elev 1920
Efter skolgången började Linnea som elev på apoteket Lejonet 1920. Som elev utan utbildning hade man titeln teknisk apotekspersonal och fick ha svart rock. Den seden försvann senare efter att personalen, enligt Linnea, ifrågasatt detta. Apotekaren hade genomgått en längre medicinsk utbildning, ca fem år, och farmaceuten en kortare, medicinsk utbildning.
Apotekets receptur där man gjorde i ordning läkemedlen, apoteket Lejonet 1950. Foto: Gustav Holmström
"I början fick man göra nästan alla piller och pulver själva"
- Här är burkarna i recepturen där man sitter och gör i ordning läkemedlen. I början fick man göra nästan alla piller, pulver och tabletter själv. Burkarna skulle dammas nästan varje dag. Det fick vi hjälpa till med. Ett särskilt giftskåp fanns också, det låstes på kvällen.
- I ett särskilt rum på baksidan satt vi och vevade pulver, kapslar och allt möjligt. Apparaten där vi trillade piller var en träskiva med en räfflad järnbit. Det fanns nikopodium, ett slags mjöl som man talkade med så att pillren fastnade.
- Vi sålde även blodiglar, det var det värsta jag visste. Jag kunde inte med det där. De kom från södra Sverige eller utlandet. Men så kom kriget, då kom det inga. När kriget var slut fick vi in dem igen. Det värsta jag visste var att gå ner i källaren och öppna en burk och där virvlade de runt. Det låg en sten på locket. Man skulle ha en liten burk med vätska och skruva igen en kork för de köpte bara en i sänder.
Linnea tycker att det har varit ett bra arbete och hon trivdes fantastiskt bra.
- Jag avancerade och fick hjälpa till i recepturen, det var en stor ära, berättar Linnea.
Även Linneas syster Anna började arbeta på Lejonet. År 1960 firade de 40 respektive 35 år hos samma arbetsgivare. Linnea avled 94 år gammal, ett år efter att intervjun gjordes.
Apoteket Lejonet på Storgatan 10 där Linnea Corp och hennes syster arbetade i många år. Foto: okänd
Apoteket Lejonet startade år 1800
Apoteket Lejonet i Luleå startade redan år 1800 och låg där Norrbottens-Kurirens senare hade sina lokaler. Men först i Norrbotten var man inte. Redan 1765 öppnade apoteket Renen i Piteå. Dessförinnan fanns närmaste apotek i Umeå. Apoteket Lejonet har inte fått sitt namn efter kvarteret Lejonet. Kvarteren fanns inte vid den tiden, men det var vanligt att apoteken tog namn efter just djur.
Efter stadsbranden 1887 då apoteket brann ned, köpte apotekare K Fritj. Grafström Söderholmska gården på Storgatan 10. Det låg ungefär där stadshuset ligger idag. Inredningen tillverkades av Naeswalls möbelfabrik och inreddes med smakfull inredning i massiv valnöt.
År 1949 flyttade apoteket Lejonet till ett hus byggt av Fritz Ohlsson på Storgatan 47. Där fanns man fram till 1972 då man flyttade till Valandhuset, nuvarande Strand, tillsammans med Försäkringskassan.
Se fler bilder i vårt historiska bildarkiv
Länk till annan webbplats.
Se fler Bilderna berättar
Se Vår historia på vartlulea.se
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Sidan uppdaterades den 19 augusti 2022