Vi bygger Kronan

Kvalitets och gestaltningsprogram för Kronandalen

Gå till kvalitets- och gestaltningsprogrammet för Kronandalen

Det finns många anledningar att välja Luleå och Kronan som ditt nästa hem. Alla anledningar är lika goda:

Nära
Tack vare Luleås väl utbyggda nät med cykelvägar är det enkelt att ta sig till och från Kronan med cykel, det tar cirka tio minuter till Luleå centrum och 15 minuter till Luleå tekniska universitet. Lokaltrafikens linje 6 och linje 8 passerar genom Kronan på väg till och från centrum. Linje 6 fungerar även som en direktbuss, via centrum, till Luleå tekniska universitet och vidare till handelsområdet Storheden.

Enkelt
För barnfamiljer är det enkelt att leva på Kronan. Där finns i idag två förskolor, Ur och Skur Tallrotens friluftsförskola och Spira förskola. Tallkronanskolan (F-6) togs i bruk 2017. Idrottshallen Kronanhallen invigdes 2018 och möjliggör massor av fritidsaktiviteter.

Modernt
Kronan är en levande stadsdel med bostäder, arbeten och service. I Kulturbyn finns konstnärer, hantverkare och andra företagare. Kronan kommer att få ett eget centrum med butiker och restauranger. Stadsdelen förenar gammalt med nytt, centrum med natur, god arkitektur med hållbara lösningar och kultur. På ett modernt sätt.

Under byggnation

Kronandalen
Kronandalen är centrumområdet i bostadsområdet Kronan. Genom att exploatera Kronandalen länkas Kronans alla stadsdelar samman genom ett tillskott av närmare tvåtusen bostäder i flerbostadshus och radhus samt lokaler för arbetsplatser och servicefunktioner. Kronandalen blir platsen för Kronans stadsdelscentrum. Kronandalen beräknas vara fullt utbyggt ca år 2030.

Kulturbyn Kronan
Kulturbyn Kronan är ett arbetsplatsområde med drygt hundra hyresgäster i de före detta kasernbyggnaderna, officersmäss med flera. Området ingår i Rikshems förvärv av fastigheter från Luleå kommun under hösten 2015.

Denna del av Kronan har flest byggnader med kulturhistoriskt värde från områdets epok som luftvärnsregemente 1942-1992 som kan vara bevarandevärda enligt en inventering som är genomförd av Piteå museum 2009. Frågan har behandlats i samband med detaljplanearbetet för Kulturbyn.

Honnörsbacken
Honnörsbacken kallas det område som ligger strax söder om Lulsundsberget, i vinkeln mellan Svartövägen och Kronbacksvägen. Från området har man utsikt mot Skurholmsfjärden och nära till såväl centrum som till naturen.

Kronanbacken är ett bostadsområde som ligger i den nordöstra delen av Kronan. Området nås via Bensbyvägen och har direkt anslutning till Ormbergets motionsspår. Kronanbacken håller på att färdigställas och har idag ett åttiotal småhus, tjugo kedjehus och sextio bostadsrätter i mindre flerbostadshus.

Kronanhöjden var det första området med flerbostadshus som började byggas inom stadsdelen Kronan. Området började byggas samtidigt som Östra Kronan och har idag närmare etthundratrettio bostadsrätter. Kronanhöjden fick sitt namn efter området färdigställts i samband med en översyn av stadsdelsnamn 2011-2012.

Lulsundsberget Från Lulsundsberget är det nära till centrum och från berget har man fin utsikt över staden och innerfjärdarna. På Lulsundsberget finns idag sex stycken punkthus med såväl hyresrätter som bostadsrätter. Under 2017 kommer ytterligare två punkthus att färdigställas i sluttningen mellan Lulsundsberget och Kulturbyn Kronan. Totalt kommer det då att finnas 360 lägenheter i området.

Östra Kronan
Ett villaområde påbörjades 2005 som första nya villaområde i stadsdelen Kronan. Området är idag färdigställt och har närmare hundra villor av varierande karaktär. Östra Kronan nås idag från Svartöleden men går också att nå via Kronanvägen.

Det nationella perspektivet: Kronans behov av ett sjunde luftvärnsförband

Förutsättningarna för tillkomsten av Lv 7 måste sökas långt ifrån dess egentliga förläggning. Bakgrunden till det svenska luftvärnets historia finns i första världskriget, då Europas krigsmakter byggde upp starka flygförband och användandet av spaningsplan och bombflygplan blev allt vanligare. Som ett motvärn organiserades så småningom ett försvar bestående av jaktflyg och luftvärn. I Sverige anskaffades luftvärnsmateriel först på 1920-talet och en försöksverksamhet inleddes. År 1928 organiserades för första gången ett luftvärnsartilleri, då som en del av det traditionella artilleriet. 

Luleå luftvärnsregemente var det sjunde i landet och betecknades därför Lv 7. De tidigare regementena var fördelade över Mellan- och Sydsverige: Karlsborg tillkom 1928, Östgöta luftvärnsregemente förlades 1939 till Linköping. Roslagens luftvärnsregemente sattes upp 1941 i Stockholm och flyttades 1952 till Norrtälje. Skånska luftvärnsregementet bildades 1939 och var förlagt till Malmö. Sundsvalls luftvärnsregemente räknar sin historia tillbaka till 1940.  

I Norrbotten utfördes de första luftvärnsutbildningarna på A 9 i Boden redan vid 1920-talets slut. Det var också statens intentioner att det nya luftvärnsregementet skulle förläggas till Boden. Arméstaben var dock av en annan uppfattning och arbetade målmedvetet för att få Luleå som förläggningsort för det nya förbandet.   

Tillkomsten av Lv 7 speglar den europeiska krigsmaterielutvecklingen och svenska statens behov av att under andra världskriget bygga ut armén i vapenslag samt över landet. Detta gör anläggningen samhällshistoriskt värdefull även sedd ur ett nationellt perspektiv.

Det lokala perspektivet: regementets lokalisering och uppbyggnad i närområdet till Luleå stad  

Ur ett lokalt perspektiv har Lv 7 präglat historien alltsedan 1940-talets början. Med anledning av andra världskriget förlades år 1941 en luftvärnsutbildningscentral ur Karlsborgs luftvärnsregemente till Luleå. Lokalfrågan löstes till en början genom att provisoriska lokaler rekvirerades. Folkskoleseminariet användes till utbildning, utspisning och förläggning för befäl. Nedanför seminariet etablerades ett barackläger i kvarteret Cedern och överste Nils Juel hade expedition på stadshotellet. 

Förbandet blev självständigt 1942 och fick namnet Luleå luftvärnskår. För att kunna fylla sin uppgift behövdes nu ett kasernetablissement. Det fanns förslag om att bygga ute i Kallax, men det perifera läget sågs som en nackdel. Nils Juel förespråkade istället landområdet ovanför Skurholmsfjärden. Marken omfattade 139 hektar och bestod av åker, äng och skog. Större delen var mark som Luleå stad ställde till kronans förfogande. Några mindre fastigheter inköptes också. En fastighet exproprierades. Byggnadsritningarna för Lv 7 upprättades centralt på Kungl. Arméförvaltningens Fortifikationsstyrelse. De första ritningarna tillkom redan 1939 och i mars 1942 fanns en situationsplan över anläggningen. Hösten 1942 startade mark- och grundarbetena och husbyggandet satte igång i juli 1943. Hösten 1944 flyttade Luleå luftvärnskår in i det nybyggda etablissementet. Den 11 mars 1945 hölls högtidlig invigning av generalmajor Nils Rosenblad och biskop Bengt Jonzon. Då var ännu inte hela byggnadsbeståndet klart. Den sista byggnaden färdigställdes 1947. 

Hela etablissementet byggdes alltså från början upp på endast fyra år, 1943-1947. Frånsett tre-fyra byggnader, tycks hela byggnadsbeståndet från tiden vara bevarat. Undantagen är vaktlokalen som revs på 1970-talet samt truppserviceförrådet som brann på  1990-talet. En tygverkstad försvann vid okänd tidpunkt. En bensinstation tycks också ha funnits. 

Regementet Lv 7 har ett högt lokalhistoriskt värde som förstärks av att i stort sett hela etablissementet är bevarat och trots vissa förändringar befinner sig i ett autentiskt skick. 

Anläggningens plan- och bebyggelsestruktur berättar om förbandets organisation och verksamhet

Jämfört med äldre kasernetablissement i exempelvis Boden och Umeå, representerar planläggningen av Lv 7 ett nytt sätt att utforma militäranläggningar. Det traditionella regementet var symmetriskt organiserat runt en kaserngård, där monumentala stenhus signalerade makt och ordning. Kanslihuset dominerade och markerade sin status genom en magnifika arkitektur. Övriga kaserner underordnade sig genom en mer måttfull utformning.   

Det som skiljer Lv 7 från den traditionella militäranläggningen är först och främst att bebyggelsen här istället är inkomponerad i terrängen och att också övningsfält är integrerade i anläggningen. Vad gäller arkitekturen måste den jämfört med den tidigare militärarkitekturen betecknas som en mer måttfull vardagsarkitektur, som egentligen inte skiljde sig så mycket från de bostäder som samtidigt byggdes nere på stan. Det rörde sig om enkla trähus, reveterade eller med stående locklistpanel. Armén byggde inte längre några monumentala stenhus.   

Av byggnadernas funktioner kan utläsas hur den militära verksamheten var organiserad. En besökare möttes först av vaktlokalen vid infarten. Därefter kom man upp till kanslihuset (A6) som anspråkslöst placerats i tallbacken och vars enda statusmarkör är att ingångsporten har en stenomfattning med texten ”Kungl Luleå luftvärnskår”. 

Förbandet var från början indelat i fyra kompanier: två luftvärnskompanier och två brigadluftskompanier. Denna organisation är tydlig i de fyra kasernbyggnaderna (H1-H4) som innehöll logement för soldaterna, samt expedition för kompanichefen och adjutanten. Varje byggnad hade sin särpräglade funktion och tillsammans bildar bebyggelsen idag en berättelse över verksamheten. Mässarna och marketenteriet, kaserner och sjukhus speglar den sociala historien. Skolhus, pjäsexercishus och truppserviceförråd berättar om hur värnpliktsutbildningen bedrevs; förråd, garage, motorverkstad, smörj- och tvätthallar relaterar till förbandets användande av olika slags motorfordon. Och slutligen terrängen som inom kasernområdet också inrymde övningsfält. Området bestod av skjutbanor, berg, skog, åkrar och ängar, som idag avspeglar användningen av området för mindre övningar.